KĂ€ra ni,
Djup sorg, vanmakt och stark sympati för alla som pÄ nÄgot sÀtt drabbades av tisdagens fruktansvÀrda massmord. Jag tror att vi alla har samma kÀnslor. Det Àr oerhörda berÀttelser som nÄr oss:
Veckans kommunikation: Agera under press
đ
Precis innan den tragiska skolskjutningen intrÀffade, hade jag uppdraget att hÄlla medieutbildning för en av Sveriges viktigaste myndigheter, vars arbete ofta hamnar i nyhetssÀndningar jag sjÀlv tidigare varit ansvarig för, pÄ TV4, SVT, i Sveriges Radio och Expressen TV.
En av sakerna jag sa var att deras arbete â till skillnad frĂ„n mĂ„nga andras â uppfyller sĂ„ viktiga kriterier att det sĂ€llan vĂ€ljs bort i nyhetsvĂ€rderingen, men att det förstĂ„s finns undantag som superdramatiska nyheter som slĂ„r ut allt...
En halvtimme senare kom de första larmen frĂ„n Ărebro.
Jag har flera gÄnger under dramatiska nyhetshÀndelser, inte minst vid terrordÄdet i Stockholm 2017, varit ansvarig för innehÄllet eller den som förmedlar det till svenska folket vid mikrofonen eller framför tv-kameran.
Vid stora nyhetshĂ€ndelser blir det ofta mĂ„nga timmars livesĂ€ndningar helt utan manus, nĂ€r dramatiken fortfarande pĂ„gĂ„r och vi journalister fattar mĂ€ngder av sekundsnabba beslut. Vi mĂ„ste göra avvĂ€gningen vilka som etiskt sett Ă€r tillrĂ€ckligt samlade för att medverka och hur rapporteringen görs respektfullt, samtidigt som kravet Ă€r att pĂ„ ett korrekt sĂ€tt snabbt informera allmĂ€nheten som litar pĂ„ nyhetsredaktionerna â helst före konkurrenterna.
Det Ă€r ingen lĂ€tt uppgift. Ănnu svĂ„rare Ă€r det för unga vikarier pĂ„ kvĂ€llstidningarnas redaktioner som har instruktionerna âring allaâ som det heter pĂ„ Expressen, nĂ€r ett dramatiskt dĂ„d intrĂ€ffar. Du ska ringa alla du kan fĂ„ tag pĂ„ tills du hittar nĂ„gon som pratar. Men det finns beslut som de flesta, utbildade i medieetikens formulĂ€r 1A eller inte, aldrig skulle fatta.
Men det gjorde Aftonbladet som fĂ„tt kraftig â helt berĂ€ttigad â kritik; det var en minst sagt klandervĂ€rd publicering. Mitt under den pĂ„gĂ„ende insatsen i Ărebro ringer en reporter upp pappan till den förmodade gĂ€rningsmannen. Det Ă€r förstĂ„s helt förkastligt att en mĂ€nniska i ett samtal med en journalist fĂ„r veta att hans son troligen Ă€r död efter att kanske ha skjutit ihjĂ€l andra i en skola.
NÀsta fel var att nyhetscheferna pÄ kvÀllstidningen dessutom slÀppte igenom nedanstÄende publicering⊠som ju borde ha stoppats, men gick ut:
Aftonbladet tog sedan bort notisen och bad om ursÀkt för den, men inte för att de hade jagat rÀtt pÄ pappan, vilket fick Ànnu starkare kritik:
Jag instÀmmer, skÀms för delar av min yrkeskÄr och förstÄr varför folk tappar tilltron till journalister. Det Àr fullstÀndigt vidrigt.
đ
PĂ„ uppsidan nĂ€r det gĂ€ller kommunikationen om det hemska dĂ„det vill jag lyfta polischefen i Ărebro som ensam, framför ett hav av kameror, peppras med frĂ„gor under flera presstrĂ€ffar, och lugnt och sakligt svarar. BĂ„de informativ och saklig. NĂ€r han inte vet svaret (eller inte fĂ„r sĂ€ga det) svarar han: Det vet inte jag. Briljant.
Det finns kritik mot att denne polis ensam fÄr stÄ och bemöta hundratals frÄgor. Det Àr naturligtvis en enorm press som kan diskuteras ur arbetsmiljösynpunkt, men: Vissa mÀnniskor Àr samtidigt sÄ naturliga att axla rollen som kommunikatörer, Àven nÀr ett helt lands blickar riktas mot dem.
(Ett annat exempel ni sÀkert minns Àr Fritidsresors Lottie Knutson, efter tsunamin 2004, men som ni kan lÀsa i den lÀnkade intervjun med henne kan en sÄdan hÀndelse vara livsförÀndrande.)
Jonas Gardell skriver idag en tĂ€nkvĂ€rd text om att dĂ„det i Ărebro Ă€r grymt men inte ofattbart, missa inte den. Och Amanda Sokolnicki har rĂ€tt i att vi har blĂ„ljuspersonal att tacka för mycket, men kanske lite extra vid pĂ„gĂ„ende dödligt vĂ„ld. Jag som inte ens cyklar i rusningstrafik hade aldrig vĂ„gat springa in i en stor byggnad dĂ€r nĂ„gon skjuter andra mĂ€nniskor. Men det gjorde poliserna utan att tveka. Respekt till dem. De hade ocksĂ„ kunnat dö.
đ
Veckans sprÄk: RÀtt ord för dödad
đđ
Eftersom ovanstÄende polischef vid flera presstrÀffar gör sÄ mÄnga rÀtt i en sÄ svÄr arbetssituation Àr det egentligen inte snÀllt av mig att kritisera detta, men nu lÀser du ju Veckans sprÄk:
Det heter inte omkomna â nĂ€r de döda Ă€r mördade med skjutvapen. Omkommer gör man i olyckor, naturkatastrofer osv, utan uppsĂ„t.
Fel: Vi har ett tiotal omkomna.
RÀtt: Vi har ett tiotal döda (bÀst att sÀga i tisdags nÀr det inte Àr klarlagt hur de dött), medan man senare kunde sÀga: GÀrningsmannen dödade/sköt ihjÀl tio personer, som alltsÄ ska benÀmnas som dödade eller mördade.
Ibland kan man sĂ€ga avlidna, men det signalerar dĂ„ att de inte dött just pĂ„ plats/vid gĂ€rningen utan av sina efterföljande skador, och sĂ„ verkar det inte ha varit i Ărebro. Ă
tminstone verkar det i skrivande stund som att alla skadade har överlevt, medan de som inte klarade sig dödades pÄ plats, de varken omkom i en olycka eller avled av sina skador.
Ăr ni med pĂ„ skillnaden? LĂ€s Sveriges Radios utmĂ€rkta riktlinjer i denna frĂ„ga. Faktiskt relevant Ă€ven för icke sprĂ„kpoliser!
đđ
Veckans recept: Sven-Eriks apelsinkyckling
đđđ
Jag vet inte hur du har det, men för mÄnga jag kÀnner Àr det pÄ olika sÀtt tungt, och var det redan innan Sverige drabbades av en masskjutning. Inte för att det i sig hjÀlper mot svÄrigheter men kanske Àr det lite extra vÀlkommet med helg och god mat?
Fredagsreceptet ska vara gott men ocksÄ enkelt. Visserligen har jag som hobby att laga mat som krÀver mer tid, och kanske delar jag framöver Àven nÄgra oemotstÄndliga rÀtter som innebÀr lite mer arbete.
Denna goda kyckling har fÄ ingredienser och Àr inte frÄn igÄr. BÄda mina förÀldrar bjöd sin dotter och ibland gÀster pÄ detta nÀr jag bodde hemma, men i min receptsamling Àr rÀtten döpt efter pappa. Prova!
đđđ
Tidigare rÄd, tips & goda grejer:
Mediebrevet #2 Mediebrevet #3 Mediebrevet #4 Mediebrevet #5 Mediebrevet #6 Mediebrevet #7 Mediebrevet#8 Mediebrevet#9 Mediebrevet#10
Bjud gÀrna in blivande experter att prenumerera:
đđđ
Nu Ă€r det snart helg â gör nĂ„got du mĂ„r bra av!
Med vÀrme,
Anja